10-Gradarn 7-8 juni, 2014

Vi var 6 personer som gjorde turen till 10-Gradarn under lördagen och söndagen som gick. Turen föregicks av en hel del bryderier avseende vädersituationen, och de mycket skilda prognoser som gavs, men 06.00 på lördag morgon var det dags att dra iväg. Efter att ha flyttat resan flera gånger så lyckades vi till slut att få till turen till en riktigt lyckad period, med både hyfsade vindar och skön sol. Här kommer lite bilder från fisket som också blev bra, även om man alltid önskar ännu bättre av en eller annan ovanlig art. Nu lyckades vi i alla fall få en av de mindre vanliga...

  Förhållandena var till en början mycket gynnsamma, med svag vind och nästan ingen ström. Det gav omgående ett antal långor. Andreas fick den största på 11,8 kg. De riktigt stora höll sig tyvärr undan.

Blåkäxor blev det i sedvanlig ordning många av. Minst 20 av dem var i vikter över 500 g. Den här vägde 690 g. Den största fångade dock Curt, på fina 870 g!

 Mot lördag eftermiddag började vindarna öka något. Robert signalerade tydligt att nu hade han krokat något tungt, som endast mycket långsamt tvingades upp från djupet.

Det känns ungefär som att lyfta en lagårdsdörr genom vattnet, för den som inte upplevt drillningen av en större vitrocka. Vi hade efterlyst arten tidigare under resan, men äntligen kom den första. Det visade sig också bli den enda, även om vi hade bud på fler. Det var en riktigt vacker fisk på 9,1 kg och jag tror det syns att Robert var nöjd!

 Rockorna är verkligen fantastiska urtidsdjur till utseendet. Men de tillhör också de arter, tillsammans med bl a hajar, som klarar tryckskillnaden från flera hundra meters djup, och därför kan returneras, trots fångstdjupet. Den här simmade således snart tillbaka mot djupet.

Det visade sig så småningom att det fanns gott om välvuxen gråsej på plats. Minst 9 av dem vi fångade vägde över 6 kg, och det trots att vi egentligen inte gav det mycket roliga sejfisket särskilt lång tids riktat fiske. Det här var den största och vägde 8,1 kg, vilket var nytt pb för mig.

Återigen en större blåkäxa, eller rättare sagt två. Blåkäxorna föder fram levande ungar, efter att ynglen utvecklas inne i honorna. Den här honan var uppenbarligen mycket nära att släppa ifrån sig ynglen, då ett av dem föddes fram på båtdäck, fullt levande, med den stora gulesäcken hängande under magen. 

Andreas blev dock resans lyckligaste fiskare, när en långdragen och seg drillning visade sig vara en HÅKÄRING - en riktig drömfångst för många av oss! Håkäringen var 160 cm lång och 79 cm i omkrets. I skrivande stund har jag inte tillgång till omvandlingsformeln för att utifrån dessa mått räkna fram vikten. Om någon kan bidra med denna formel eller omvandlingstabell så mottas den tacksamt. Den bör ha vägt någonstans 40-50 kg, gissar jag. Efter några foton returnerades självfallet även denna haj.

Efter ovanstående fångst av håkäring, så gick Andreas bara runt och myste under en lång stund. Plötsligt var inte resterande fiske alls lika viktigt. Visserligen förstår man att en sådan drillning är påfrestande, men så tröttande.....? Här var i alla fall en mycket, mycket nöjd kille!

Vi var flera som gav fisket efter mindre och ovanliga arter ett rejält försök, men det ville sig inte riktigt. Det blev liksom bara blåkäxor eller större fiskar, trots små agn och krokar. Men helt plötsligt får dock Curt en avvikande art, resans enda mindre kungsfisk. Inte riktigt i paritet med hans svenska rekord för arten, men ändå fina 510 g.

 Mot slutet av trippen, så blev det bottennära fisket ganska trögt, så vi gav sejfisket en liten stund innan hemfärden påbörjades. Flera dubbléer drogs och medelstorleken var riktigt bra. Det fanns hela tiden gott om kompisar i båtens närhet som väntade på godbitar från rensningen av fisk.

 Andreas tilldelades en välförtjänt champagne, efter fångsten av håkäringen, men jag tror alla instämde i att resan var både gemytlig och lyckad och att skepparn Bernt på Oberon var väl värd denna salut!

Tack för en riktigt trevlig tur, till er som var med, men i synnerhet till dig Bernt!